urtinassynvinkel

Jag har skrivit förr att jag saknar mitt Gbg, mina härliga vänner, universitet, Filippus, mitt liv, allt. Det är ingen hemlighet. Men ibland tvingas man välja. Jag vet att jag hade ångrat mig hundra gånger om, om jag aldrig åkt hit och provat, och nu har jag provat. Jag vet att det är detta jag vill, även om jag gärna vill det fast i en annan del av världen, Göteborg. Det är inte staden i sig, självklart älskar jag staden, men ensam där hade inte varit så fett heller. Det är alltihopa, livet där. Men igår slog det mig, att nu är jag här, varför inte vara här och leva här. Mitt liv är raka motsatsen till vad det var innan. Men detta är en del av mig. Och jag kommer inte vara här för alltid. Den dagen jag åker härifrån slår jag vad om att jag kommer sakna Schafhof, Frankfurt också. Men varför gå runder och sakna hela tiden? Jag borde istället vara superlycklig som har med mig så fina minnen av Göteborgstiden. Det är inget ont som ligger där och grämer, det är ren total jävla lycka.