urtinassynvinkel

Dagarna rullar på här på Schafhof och snart har även denna veckan passerat. Veckorna bara rinner iväg.. Men jag gillar när tiden går, så jag ska inte klaga. 

 

Igår när jag red i ridhuset tänkte jag för mig själv att här sitter jag och rider i samma ridhus som Matthias Rath och Ann Kathrin Linsenhoff. Rätt häftigt. Och rätt overkligt, faktiskt. Sjukt häfftigt att vara här. Ena dagen får jag ridhjälp av Caro som är ansvarig för min praktik, andra dagen av Matthias och idag av en av beridarna Ellie. Däremellan får jag lite ögon av Herr Rath och vår andra beridare Daggi. Sjukt nöjd tjej! Sjukt nöjd över att vara här, omgiven av dessa människor. Visst, det är inte en dans på rosor. Emellanåt är det tufft jobb och långa dagar men samtidigt vet jag att det är värt det, även om jag inte alltid tänker på det. 

 

Idag när det är fredag kan jag läsa om så många vänners fredagskänsla hemma i Sverige. Jag vill också ha fredagskänsla, checka ut från en vecka och ha helg, hänga med polarna, dricka lite vin, göra Park Lane all night. Det är det jag saknar med mitt Sverige, framförallt mitt Göteborg. Visst hade Göteborg också sina gråa dagar men dom har jag redan glömt. Och på något vis är väl det härligt att minnas det som är gott. För jag vet att den staden alltid kommer ha en plats i mitt hjärta och en dag vill jag vara tillbaka. Men om man ska ägna sig lite mer åt verkligheten så vet jag att om 2 år hade det glada studentlivet varit över och då hade 8h arbetsdagarna väntat och då hade det nog inte varit så superball där heller hela tiden. 

 

Jag vet att för varje dag jag är här, så är jag en dag närmare den dröm jag en gång aldrig trodde skulle kunna bli verklighet men som numera känns som att den faktiskt skulle kunna bli.. Lätt värt det!