urtinassynvinkel

Idag red jag Donna utan att Caro red henne först och vad glad jag är! Hon har varit väldigt jobbig på sistone så jag har inte fått rida så mycket på henne. Då Caro velat fightas med henne själv, så då har jag bara ridit lite efter henne. Det var egentligen meningen att jag bara skulle värmt upp henne för Caro idag men storchefen vart i ridhuset och tyckte jag skulle rida vidare. Mycket volter, serpentiner osv, övergångar, hörnpasseringar.. Hon har väldigt lätt för att bli hög i nacken och skev i kroppen så fullt fokus på basic arbete. Caro ville prova henne några varv efteråt och tyckte hon kändes bra, vilket gjorde mig glad. Men gladast blev jag nog ändå av den fantastiska känslan!! 

 

Floryon var bra. Eftersom Donna vart så super så vart jag inte så överlycklig som jag brukar vara när jag hoppar av honom. Han brukar toppa. Men när den damen väl går så har hon så härlig schwung. Men han vart bra! förut busade han så mycket med mig. Tog vart enda lilla chans. Självklart försöker han fortfarande men inte alls som innan och jag har lärt mig att parera honom så bra och då förhindra det och bara rida vidare. 

 

Robbie blev 3e häst idag och när man har haft 2 sköna hästar att sitta på så känns det jobbigt att avsluta med honom som inte har riktigt lika go trav, inte till en början iaf. Brukar vanligtvis börja med honom. Men så inte idag... Man måste verkligen rida igång den hästen, låg och rund, tempoväxlingar, böjda spår.... Men det roliga är att jag alltid haft svårare för vänstersidan men jag börjar komma underfund med hur jag ska göra för att det inte ska bli så svårt. Det underlättar ju lite om min kropp och hästens kropp vill gå åt samma håll.. Jag börjar även komma underfund med galoppfattningarna på "tyskt vis". 

 

Något jag tänkt på som skiljer Tyskland från många av stallen i Sverige är att man inte är så pjåskig med omgivningen vid ridningen. Inte helt ovanligt att en eller två personer longerar och 3-4 pers rider samtidigt, samtidigt som någon kanske walkar en häst, någon tränare som rör sig runt på banan samt några hundra som busar runder. Utanför kör en traktor eller trädgårdsmästaren klipper träden, någon putsar fönsterna osv. Det är helt enkelt bara för hästarna att vänja sig. Och visst är där dom som blir rädda men dom vänjer sig väldigt fort och även dom unga hästarna. Här får man fokusera på att få hästen fokuserad på en själv och inte bry sig om allt runt omkring. Något vi lär våra hästar är att promenar med lågt huvud, så om man sitter på eller går vid sidan om. Då blir den mer avslappnad och risken att den busar/blir skrämd minskar samtidigt som man har mer kontroll. Om hästen höjer huvudet när man skrittar på långa tyglar är det bara att driva dom framåt en gång så vet dom att det är fokus, slappna av - lågt huvud. Redan vid inridningen lär vi dom att så fort vi driver dom framåt, så betyder det framåt, neråt. Detta har man väldigt stor nytta av hela vägen genom utbidlningen. Visst kommer den dagen då man måste börja driva dom framåt, uppåt, fast då känns det som vi pratar om 2 olika saker under utbildningens gång. Som att först får hästen lära sig att spöet, vid ridningen, driver framåt, men sen kan man även använda det som ett samlande hjälpmedel. 

 

Nu är det iaf äntligen fredag, skulle många sagt, men fredag känns som vilken annan kväll som helst i veckan då vi alltid jobbar lördagar och börjar samma tid MEN vi slutar ju lunch! Sen är det äntligen helg! Funderar på att ägna denna helgen åt plugg och vila/sova och typ gotta ner mig i en massa goa saker, typ... godis kanske...