urtinassynvinkel

Det är väl inte att klaga på.. Har min kära vän Carlito att tacka för det. Får väl även skänka mor och far en tanke som har kört mig och varit med överallt. Dagen blev ju sjukt bra när jag fick höra det. Men bra var den redan ska jag tala om. Calle gick som en gud idag. Trots vilodag igår och två dagar i skogen innan dess. Kunde samla honom så fint i både traven och galoppen som jag aldrig kunnat förr. Det går verkligen framåt här i V-town. Red även på Filippus, inte riktigt nöjd men bättre iaf. Och när jag var klar med Calle fick jag hoppa upp på Loppan en sväng och fick faktiskt henne riktigt fin, så fick Berit gå med Calle som fick en lååång avskrittning. Men det kan nog bara vara skönt för honom. Känner mig som en ritktig hästnörd just nu. Väldigt mycket häst måste jag säga. Trivs väldigt bra så jag ska väl inte klaga.

Bilen går hyffsat igen. Tydligen någon säkring som gått(?). Oskar är här och hälsar på, alltid kul med besök :)

Ciao mina vänner,

jag lever min dröm...

ibland är vardagen bull. slitsamt jobb osv. men då brukar jag tänka att ett jobb är endå ett jobb, än har jag inte glassjobbet. det kan man ju liksom inte bara få sådär när man precis tagit studenten men om några år ska jag glida runder och alltid leva jävligt gött. några år dit känner jag. men man måste ha en dröm att leva efter. kanske man inte kommer dit men en bit på vägen. känner emellanåt att jag är på väg, haha.

när jag tänker efter så tycker jag ändå att jag har det sjukt bra just nu. mycket häst, nästan bara häst, ja de e då bara häst. något undantag om helgen ibland. men jag gillar det skarpt ändå och jag känner att jag kommer någonstans. jag står inte stilla på samma ställe hela tiden och stampar och undrar åt vilket håll jag ska gå. utan jag vet vart vi går, framåt!

ikväll var det dressyrträning för anki med calle. ser man tillbaka på dom tre senaste gångerna har det blivit stora steg framåt för varje gång. tror jag har filippus, anki och anna att tacka för det, kanske lite wilton också, en gnutta piccolina med. formen blir bara bättre, fortsatte på slutorna och ännu lite mer "samling". anki tyckte vi skulle klara av en LA:6a denna säsongen också. nu är det bara den där jäkla snön som ska försvinna från vägarna. känner mig inte så taggad för att ge mig ut med trailern och en häst i, om något skulle hända i halkans sken. skulle aldrig kunna förlåta mig själv om något värre hände. för den delen är det inte så kul att lasta av och gå sista biten hem för att man inte kom upp för backen. haha!

inte en enda är vaken när jag svävar förbi och jag låter världen veta att det här är mitt liv..

en jävligt lugn sådan. imorgon sätter jag och mosis kurs mot skåne med hennes päron och tulo. ska bli nice och träffa lite gamla stjärnor igen. känner att jag behöver en liten paus, lagom sliten i kroppen efter veckans arbete. idag red jag piccolina andra dagen i rad och kände att det genast gick bättre från starten idag. blev lite uppassad av anna där. kände mig lite som en tifelt! haha. efter det red jag calle och sen tog jag över filippus en liten sväng efter denise, min praktikant, som var här för sista gången idag. kändes lite sorgligt faktiskt. avslutade kvällen med att hon red på loppan och jag hjälpte henne lite. hon var lite skepptiskt till loppan från början men det gick så sjukt bra mot slutet så hon ville knappt sluta. härlig känsla.

hoppas jag hinner ut och traska med calle en snabbis i snön imorgon innan vi drar mot skåneland. lyssnar till hästpojken nu och gillar det skarpt! blir en tidig fredag, taggar för imorgon!

Ibland är det hårt och jobbigt. Motgångar osv. Men efter regn kommer alltid solsken. Trivs väldigt bra med mitt liv nu. För att allt ska funka måste man leva i en trevlig vardag med bra människor omkring sig. När det är ovisst och otrevliga människor ständigt vandrar i ens närhet är det inte kul. Det är lätt att man själv blir oviss, jobbigt. Kan vara väldigt hårt att ta tag i saken. Men ibland får man gå omvägar när man inte finner ngn genväg. Men hoppa vidare till nästa kapitel är inte aktuellt i alla lägen. Då finns det ju kvar, men bara gömmer problemet för verkligeheten och allra mest för sig själv. Man måste hela tiden kämpa på och överbevisa. Försöka göra det på ett bra sätt med ett givande resultat.

Man måste tänka hur man själv vill ha det. Visst vill ingen gå runder med en bad feelings dagarna i ända. Att göra livet mer till ett nöje än till nytta. Då har man lyckats. Lev!

Igår var det dressyrträning med Calle för Anki, gick rätt hyffsat. Fick bra fart på herren. Men han har nog träningsverk i kroppen så idag fick han vila. Efter det var vi och fixade ny lampa på min bil och sen var jag sjukt slut. Var faktiskt värd lite godis efter den hårda dagen tyckte jag. Andra Avenyn och gottis, mmm. Mycket bra avslut på dagen om någon frågar mig.

Ikväll tränade jag med Filippus. Givande som vanligt. Så det lutar åt en lugn fredagskväll. Känner mig hyffsat sliten i kroppen. Med all rätt måtte jag säga! Tanken slog mig idag när jag red att någon annan träning i mitt liv just nu behövs då inte. Då hade ja ju knappt kunnat ta mig fram på mina två ben.

Nu hoppas jag verkligen.. Det hade varit en dröm som blivit till verklighet.

Jobb som vanligt idag. Red Filippus en liten sväng idag bara. Fantastikt när det går super redan från början:) Sen blev det såklart Calle på det och det är svårt att inte ha lika höga krav på honom.. höhö.

Till helgen blir det kanske en sväng till Jönköping, får se hur det blir men det lutar iaf ditåt. Hade varit sjukt nice att träffa mina brudar. Riktigt längesen sist, förlängesen. Men det är väl så det tyvärr blir när man flyttar och jobbar såhär. Men jag lovar, det kommer en tid för oss :) För riktigt vänner glömmer man inte..